Godmorgon!

Ja det är verkligen en god morgon!

Avslutade gårdagen med att sätta i lurarna i öronen och gå en powerwalk på 55 min vid 21-tiden igår. Det var tungt i början och jag fick lite håll eftersom vi ätit spaghetti och köttfärssås till middag vid 19, inget smart val innan fysisk aktivitet, man blir så tung i kroppen.. men jag höll ut och efter ca 15 min så gick det över och jag kunde öka tempot. Hur mkt jag än uppskattar att gå med A, det är trevligt att prata under tiden och att slippa gå själv, så blir promenaden så mkt mer intensiv om jag går själv. Jag somnade nöjd och glad förstås, helt slut...

Nu är kl snart 9.00 och jag ska snart ta ut nybakade fiberbröd ur ugnen, vi ska åka iväg över Valborgshelgen och det brukar uppskattas om jag har med mig hembakat. Slängde även ihop en kladdig toscachokladkaka igår som får följa med, livsfarligt... ett test på återhållsamhet! Kl 10 beger jag mig till gymet för ett pass på Powerplaten vilket jag sett framemot sedan min introduktion i tisdags. Det var otroligt ansträngande me hur kul som helst! Och det tog.. jäklar... kunde knappt resa mig ur min stol på jobbet i onsdags, det är skönt när det svider i musklerna.

På Powerplate tränar man så kallad vibrationsträning. Genom vibrationerna sänds vågor av energi genom kroppen, vilket aktiverar muskelsammandragningar mellan 25 och 50 gånger per sekund så det drar ordentligt i tex magen när man kör de övningarna. Jag är helt såld...

Long time no see...

Ja nu var det ett bra tag sedan jag tog mig tid att skriva i min kära blogg.. eller ja tid har jag väl haft men inte ork. Men nu börjar orken komma tillbaka, hoppas den är här för att stanna bara... och jag skriver ett kort men väl så viktigt inlägg.

Vågen står idag på -14,1 kg och det tycker jag är förbannat bra jobbat! ( även kallat självpepp....)

Stress som bromskloss

Det är något på jobbet som sätter igång den, något på hemmaplan, något med ekonomin, något i en relation osv det är det här "något" som sätter igång den: stressen.

Jag har varit galet duktig, om jag nu får lova att säga så i jantelagens land, på att eliminera stressen det senaste 6 månaderna och fått bra resultat i mitt allmänna mående pga detta. Men nu, nu börjar den så smått smyga sig in igen... jag känner det inuti och det märks utanpå. Stressen och bristen på avspänning påverkar mina resultat när det gäller att forma kroppen. Jag går inte upp i vikt men jag går inte heller ner, det är stopp helt enkelt. Stressen och grubblandet är min bromskloss, det är ingen idé att förneka detta faktum, så är det bara. Och vad göra när man konstaterat detta? Jo lösa problemet helt enkelt.. eller ja enkelt är kanske fel ord att använda i detta sammanhanget... men jag VÄLJER att inte stanna vid mitt konstaterande och låta det bli hela sanningen utan jag VÄLJER att göra någonting åt saken. Först lite funderingar kring det här med kopplingen mellan stress och övervikt.

Först det självklara: när man inte hinner (läs: tar sig tid..) att äta en välkomponerad måltid slinker det lätt ner onyttig mat eller godis. Men det finns också en direkt medicinsk koppling mellan stress och viktuppgång. Stressen sätter fart på kroppens utsöndring av kortisol från binjurarna. Kortisol är ett naturligt hormon i kroppen, men om nivåerna blir för höga leder det till bl.a. ökat midjemått.

"Det är först när man får kontroll över sin tillvaro som man kan lägga upp planerna för hur man ska äta bra och röra sig mer, och sedan få dem att fungera i verkligheten" (Bernt Lindahl, docent i beteendemedicin vid Sveriges bästasåklart: Umeå universitet)

Det låter tjötigt men jag tror inte det handlar om någonting annat än att lära sig prioritera i sitt liv. Vad MÅSTE du ägna tid åt? Vad VILL du ägna tid åt?

För mig handlar det om att sätta upp realistiska mål för mig själv. Att vara överbokad orsakar stress, jag måste bli bättre på att att boka in lediga stunder där jag antingen lyssnar på hypnos eller avslappning. Framförallt, som jag skrivit tidigare, så spelar det ingen roll hur mycket jag tränar eller hur noga jag är med maten om inte min egen heliga treenighet samspelar:

MAT/TRÄNING/MENTAL TRÄNING - AVSLAPPNING

Eller som en god vän sa till mig för ett tag sen "Det sitter i hövvet!"

Jag skall även försöka grubbla mindre och acceptera att vissa saker inte går att lösa just nu, lägga tillbaka ansvaret där det hör hemma och fråga mig själv vem det är som egentligen äger problemet?

Avslutar detta inlägg med att citerar AA:s Sinnesrobönen:

"Gud ge mig SINNESRO
att acceptera det jag inte kan förändra
MOD att förändra det jag kan
och FÖRSTÅND att inse skillnaden.."

GLAD PÅSK!