Flytta fokus..

Att leva med A är något av det smartaste jag har gjort i mitt liv. Han är snygg, rolig, både klok och inte riktigt klok. Och det bästa av allt – vi är på något slags äventyr hela tiden. Han stöttar mig till hundra procent vad jag än hittar på. Och han lyckas alltid vara positiv, vad som än händer.

Jag är lyckligare än jag någonsin varit men glömmer av det ibland.. nä, nu flyttar jag fokus från det som inte går vägen till det som faktiskt känns gött!

Mer kärlek och mer smoothies med färska bär åt folket, taaamtadaaaam!

Alkohol..

Fest = fördrink, tilltugg, champagne,
cider, chips, ett gäng shots ute på
krogen och bakfylla = illamående,
ingen kraft eller ork, fet mat-cravings
= ingen träning på flera dagar
= viktuppgång och allmän svullnad all over...
= +2 kg

Detta var för en vecka sen och jag kämpar som
ett stålsvin för att ta mig tillbaka till sköna -19..

förvåningens tid är också här....

Nu jäklar börjar det röra på sig även om inte jag rört på mig tillnärmelsevis lika intensivt som jag brukar den senaste veckan.... igår stod, den numera ÄLSKADE, vågen på -19 kilo... det har tagit 10 månader men målet att tappa 25 kilo på ett år är inom räckhåll, det får varken gå för fort eller för sakta, jag är i fas people, jag är i fas...

Just nu känns det som om att allt är möjligt och jag är kung över världen! Eufori kan det även kallas har jag hört...

Solkysst...

Vila, sol, vila, salta nakenbad, vila, träna lagom, vila, grilla, en och annan sovmorgon och ändlöst med kärlek och passion.... det är min sommarmelodi...

Förbränningens tid är här!

Var inte jätteeffektiv med träningen under mina 8 dygn hemifrån och det slank ner en och annan glass i solen får jag nog erkänna.. Kombinerat med riktigt dålig nattsömn och en del stress så var förväntningarna inte höga på utfallet..

Resultatet? Sköna +0.1 kg! Med "sköna" menar jag att jag förväntat mig något mycket värre, även om jag inte tappat ett enda hekto under denna veckan så har jag i alla fall inte ökat med mer än 1 hekto vilket vi alla vet är i princip utandningsluften.. haha!

Känns otroligt skönt att förbränningen är igång och att jag och min kropp numera arbetar med varann och inte mot varann.

Nöjd och glad fortsätter jag nu min resa och den som vill får följa med...

ännu ett test...

8 dygn hemifrån utan gym, utan rutiner, utan egentid, utan kontroll över vilken mat som serveras, utan kvalitetssömn... vi har vårt årliga sommarläger för barnen och ungdomarna som går hos oss och bussen lämnar Varberg imorgon.

Matlistan oroar mig då den lyder ungefär såhär: Korvstroganoff och ris, tacos, hamburgare och pommes frites, grillad korv, spaghetti och köttfärssås, chokladpudding, glass, tårta osv.

Jag har förberett mig och packat med träningskläder så att jag ska kunna köra kondition på morgonen innan barnen vaknar och A har även instruerat mig så att jag kan träna överkropp med gummiband. Maten däremot blir ett jäkla meck.. proteinpulver är nedpackat och ska förhoppningsvis fungera som ett komplement.

Det var någon som sa "ha balans så kommer du inte att falla" och jag får försöka så gott jag kan helt enkelt....

Dagens inlägg blev inget upplyftande direkt men så är det ibland.

Även en resa på tusen mil börjar med ett steg..

Jag gav mig fan på, rent ut sagt, att de 1,6 kg jag ökade förra veckan skulle bort denna veckan. På fredagar sker det, veckans prövning.. då får den fruktade vågen komma ut ur garderobem, jag tar ett djupt andetag ( inte för djupt för vet vi verkligen hur mycket luft väger??!) och ställer mig i väntan på dom. Förväntningarna var som alltid låga även om jag slitit blod denna veckan och när jag såg resultatet gav jag automatiskt ifrån mig ett litet glädjetjut! Jag hade lyckats tappa 1,4 kg av de 1,6 jag gick upp förra veckan och lyckan visste inga gränser. Jag får tusan ta och försöka förstå att även jag kan lyckas.

Jag gick och lade mig igen, eftersom jag alltid väger mig det första jag gör på fredagsmorgonen innan jag hunnit äta förstås, och sen satte hjärnan igång febrilt.. hur ska jag bli av med resterande 0,2 kg så att jag hamnar på sköna -17 igen, det var ju idag som skiten skulle vara borta. Och då lyste snillelampan till: gå på toaletten! Skrattade lite tyst för mig själv åt mina funderingar på hur stor skillnad ett toalettbesök kunde göra när det gäller viktminskning.

Svaret på mina funderingar: -0,3 kg! Herremingud... så nu kära församling år frökens bedrift -17,1 kg.

Jävlaranamma.. nu kör vi!

förbannade skit med...

jag anade det... nej jag VISSTE att jag slipper inte undan hur mycket jag än försöker intala mig att "det är nog ingen fara".. ställde mig på vågen igår och vad visade den? + 1,6 kilo! nu är det inte -17 längre utan -15,4... och vad är hemligheten? 4 st äpple och kanelmuffins med crumble i torsdags , förbannade "Leila bakar"... och en pizza i fredags då fisken vi ugnstekte smakade skit och vi fick slänga de dyra filéerna och gå en ca 20 meter till närmsta pizzeria och rädda matsituationen... och 20 meter slögång bränner inge fett det vet vi ju allihop.

Sen en tid tillbaka...

med Melissa Horn speglar verkligen den senaste tiden, men nu har det vänt och jag har piggnat till, hur skönt som helst förstås. Men ni måste få höra, klockrent...


http://www.youtube.com/watch?v=jl9IQFCtt5c

Körde ett galet 90-min pass på Crosstrainern igårkväll, nu snackar vi svett i litervis... körde biceps/triceps och 30 min förbränning imorse och kom precis in från en powerwalk på 75 min, she is on top of her game people!

hepphepp!

she is on her way, oh yes she is!!!!!

bytt bytt och kommer aldrig igen... -17 kg

morgonstund..

Jag har länge förkastat morgonpromenader, vem vill gå upp tidigt för att gå ut och gå när sängen är varm, kuddarna mjukare än de någonsin har varit och det känns som om ett helt hockeylag ligger ovanpå din kropp och liksom naglar fast dig i madrassen? Trots detta gjorde jag ett försök imorse och bara man tagit sig upp och kommit ur dvalan så var det jätteskönt, har till och med bildbevis för de som känner mig alltför väl och vet att morgonstund inte har det mista guld i mun för fröken Line.. Vi får se om det blir fler morgonpromenader men chansen finns!

Annars har jag kommit på, eller ja det var min käre A som bad mig testa får jag väl erkänna, att sena kvällspromenader på ca 60 min sätter en skön skjuts på förbränningen som sen är igång på fastande mage hela natten. Detta kommer jag definitivt att fortsätta med. Sen sover jag ljuvligt om jag bemödat mig och gått på kvällen också, en härlig bonus!

Min tanke om löpning lyder som följer: den dag jag ser en leende löpare så kan jag överväga saken...

Hepphepp!

nu händer det nåt....

för vågen som stått still de senaste 6 veckorna rör sig plötsligt igen... först -14 för 11 dagar sedan och vad visade den igår? -16 kilo... jag hänger inte riktigt med, kroppen gör lite som den vill, vill den inte släppa på kilona så håller den krampaktigt kvar i dem, men nu vill den samarbeta med mig igen tydligen. Kan också vara det faktum att jag får sova om nätterna...

Har funderat en hel del kring sorg den senaste tiden. Det är ett stort jobb att bearbeta den sorg det innebär att ge upp något som varit en så stor del av mitt liv som maten och det destruktiva beteendet har varit. Att börja göra sunda val är smärtsamt, det är ett förändringsarbete utan dess like och det tar på själen. Det är även svårt att få förståelse för detta. Det stora arbetet ligger inte i att röra på sig mer och äta mindre, det förstår ju i princip vem som helst. Arbetet ligger i att medvetliggöra mönster, acceptera vissa saker, lära sig arbeta med sig kropp och inte mot den, lära sig lyssna och tyda signaler som egentligen är jättetydliga men som man förträngt sålänge att de nästan inte hörs eller känns. Jag kan dra parallellen till missbrukarens sorg när han/hon ska lämna sin bästa vän - drogen. Även om han/hon är medveten om hur destruktivt det är att skjuta heroin så är det det han/hon är bra på, det är det som får han/henne att slappna av, att kunna hantera verkligheten, att dämpa känslor av ångest, smärta och vanmakt. Drogen håller han/henne i handen när det är svårt att somna, tröstar när livet jävlas. Det är självklart att det är smärtsamt att lämna sin bästa vän...

Men även om jag känner sorg så är jag glad, glad att skiten äntligen funkar och att jag börjar lära känna mig själv.. vilken framgång.. ! Nu ska jag väcka min A som sover gott fortfarande, regnet öser ner och idag ska vi bara mysa med mina föräldrar som kommer hit, kan så längta efter dem när vi inte setts på ett tag, det är en klar och tydlig signal som känns i magtrakten... till nästa gång: ha det gott!

Klapp klapp

jag klappar mig själv på axeln och tänker tyst för mig själv: du är duktig som tusan Line, du ska va stolt...

och min vackra man sitter bredvid mig i soffan och sover gott med min hand i sin: det kan inte bli så mycket bättre än såhär...

Godnatt.

Godmorgon!

Ja det är verkligen en god morgon!

Avslutade gårdagen med att sätta i lurarna i öronen och gå en powerwalk på 55 min vid 21-tiden igår. Det var tungt i början och jag fick lite håll eftersom vi ätit spaghetti och köttfärssås till middag vid 19, inget smart val innan fysisk aktivitet, man blir så tung i kroppen.. men jag höll ut och efter ca 15 min så gick det över och jag kunde öka tempot. Hur mkt jag än uppskattar att gå med A, det är trevligt att prata under tiden och att slippa gå själv, så blir promenaden så mkt mer intensiv om jag går själv. Jag somnade nöjd och glad förstås, helt slut...

Nu är kl snart 9.00 och jag ska snart ta ut nybakade fiberbröd ur ugnen, vi ska åka iväg över Valborgshelgen och det brukar uppskattas om jag har med mig hembakat. Slängde även ihop en kladdig toscachokladkaka igår som får följa med, livsfarligt... ett test på återhållsamhet! Kl 10 beger jag mig till gymet för ett pass på Powerplaten vilket jag sett framemot sedan min introduktion i tisdags. Det var otroligt ansträngande me hur kul som helst! Och det tog.. jäklar... kunde knappt resa mig ur min stol på jobbet i onsdags, det är skönt när det svider i musklerna.

På Powerplate tränar man så kallad vibrationsträning. Genom vibrationerna sänds vågor av energi genom kroppen, vilket aktiverar muskelsammandragningar mellan 25 och 50 gånger per sekund så det drar ordentligt i tex magen när man kör de övningarna. Jag är helt såld...

Long time no see...

Ja nu var det ett bra tag sedan jag tog mig tid att skriva i min kära blogg.. eller ja tid har jag väl haft men inte ork. Men nu börjar orken komma tillbaka, hoppas den är här för att stanna bara... och jag skriver ett kort men väl så viktigt inlägg.

Vågen står idag på -14,1 kg och det tycker jag är förbannat bra jobbat! ( även kallat självpepp....)

Stress som bromskloss

Det är något på jobbet som sätter igång den, något på hemmaplan, något med ekonomin, något i en relation osv det är det här "något" som sätter igång den: stressen.

Jag har varit galet duktig, om jag nu får lova att säga så i jantelagens land, på att eliminera stressen det senaste 6 månaderna och fått bra resultat i mitt allmänna mående pga detta. Men nu, nu börjar den så smått smyga sig in igen... jag känner det inuti och det märks utanpå. Stressen och bristen på avspänning påverkar mina resultat när det gäller att forma kroppen. Jag går inte upp i vikt men jag går inte heller ner, det är stopp helt enkelt. Stressen och grubblandet är min bromskloss, det är ingen idé att förneka detta faktum, så är det bara. Och vad göra när man konstaterat detta? Jo lösa problemet helt enkelt.. eller ja enkelt är kanske fel ord att använda i detta sammanhanget... men jag VÄLJER att inte stanna vid mitt konstaterande och låta det bli hela sanningen utan jag VÄLJER att göra någonting åt saken. Först lite funderingar kring det här med kopplingen mellan stress och övervikt.

Först det självklara: när man inte hinner (läs: tar sig tid..) att äta en välkomponerad måltid slinker det lätt ner onyttig mat eller godis. Men det finns också en direkt medicinsk koppling mellan stress och viktuppgång. Stressen sätter fart på kroppens utsöndring av kortisol från binjurarna. Kortisol är ett naturligt hormon i kroppen, men om nivåerna blir för höga leder det till bl.a. ökat midjemått.

"Det är först när man får kontroll över sin tillvaro som man kan lägga upp planerna för hur man ska äta bra och röra sig mer, och sedan få dem att fungera i verkligheten" (Bernt Lindahl, docent i beteendemedicin vid Sveriges bästasåklart: Umeå universitet)

Det låter tjötigt men jag tror inte det handlar om någonting annat än att lära sig prioritera i sitt liv. Vad MÅSTE du ägna tid åt? Vad VILL du ägna tid åt?

För mig handlar det om att sätta upp realistiska mål för mig själv. Att vara överbokad orsakar stress, jag måste bli bättre på att att boka in lediga stunder där jag antingen lyssnar på hypnos eller avslappning. Framförallt, som jag skrivit tidigare, så spelar det ingen roll hur mycket jag tränar eller hur noga jag är med maten om inte min egen heliga treenighet samspelar:

MAT/TRÄNING/MENTAL TRÄNING - AVSLAPPNING

Eller som en god vän sa till mig för ett tag sen "Det sitter i hövvet!"

Jag skall även försöka grubbla mindre och acceptera att vissa saker inte går att lösa just nu, lägga tillbaka ansvaret där det hör hemma och fråga mig själv vem det är som egentligen äger problemet?

Avslutar detta inlägg med att citerar AA:s Sinnesrobönen:

"Gud ge mig SINNESRO
att acceptera det jag inte kan förändra
MOD att förändra det jag kan
och FÖRSTÅND att inse skillnaden.."

GLAD PÅSK!

Inte på topp..

Need I say more? Jag återkommer...

"In i cellen, hitta nyckeln!" som Gunde skulle ha sagt..

Och jag tror jag kommit på varför det går trögt just nu.. det spelar ingen roll om jag sköter mina träningspass om jag inte sköter den mentala träningen samtidigt. Nyckeln till framgång i denna bemärkelsen är med andra ord samarbetet mellan min kropp och min själ. Har slarvat med mina avslappningsövningar, har inte lyssnat på hypnosen på ett bra tag och har ignorerat mina positiva affirmationer.. dax att skärpa till sig och därmed basta!

På tal om att basta.. så unnade vi oss en halvdag på AsiaSpa i söndags, det är balsam för både kropp och själ och vi svävade ut därifrån.. fantastiskt!

Nu ska jag gå till Kvantum och köpa Varbergs godaste källarrökta skinka och sen bege mig till gymet. Stadig tid är 19.00 och Biggest Loser på 5:an. En timmes förbränning på crosstrainern känns som en kvart! Alla måste vi hitta våra egna nycklar, våra egna sätt att komma förbi de hinder vi själva satt upp... för lyckas det ska vi!

Vikten av sömn..

Ja sömn är av stor vikt när man ska tappa just vikt... men det blir inte så mycket med den varan just för tilfället då min kära man drar igång symfoniorkestern så fort han hamnar på rygg.. vilket är ca 10-14 ggr per natt... och så var det med det. När jag snällt ber honom att vända sig kommer frågan: "Menar du nu?" och vad ska man svara på det?! Ja, jag menar NU!!!!!!!!!!!!!!!

BIA-mätning = skräckblandad förtjusning?!

Eftersom jag tycker det går trögt just nu och vågen inte visar det jag tycker den borde visa fick jag idag rådet att göra en såkallad BIA-mätning...

BIA (Bioelektrisk Impedans Analys) är en vetenskapligt erkänd metod att mäta kroppens sammansättning. Att göra en BIA-mätning tar bara någon minut och du känner ingenting. Två självhäftande elektroder fästes på handryggen och två på fotryggen. De kopplas till en BIA-mätare, som mäter motståndet i kroppsvätskan och dataprogrammet räknar ut, hur din kropp är sammansatt. Man ser fördelningen av fett, vätska och kroppscellmassa (till huvudsak muskelmassa).

Min instuktör på gymet har nämligen fått för sig att anledningen till att min vikt står still är att samtidigt som jag bränner fettceller så ökar muskelcellerna och därför märks det inte på vågen utan bara på omfånget... Vi får väl se om hon har rätt, jag är livrädd för resultatet och livrädd att misslyckas.. inget nytt under solen med andra ord.

Tack för mig.

Positiva effekter hittills:

Summerar de positiva effekterna sedan förändringens vind svept in över fröken och det låter ungefär såhär:

- Orkar mer, både fysiskt och psykiskt
- Har inte det minsta ont i fötterna längre
- Känner mig starkare och friskare
- Pigg som fan rent ut sagt
- Gladare
- Har tappat 2 storlekar i byxor och framförallt så sitter alla kläder bättre
- Folk i min närhet kommenterar förändringen i positiv bemärkelse
- Minskad oro/ångest
- Sover bättre
- Huden är finare
- Ökad vilja att fortsätta i rätt riktning
- Stolthet

Nu är det bara att fortsätta.. HEPPHEPP!

-12,2 kilo

... är ju helt ok men det går trögt nu känns det som...

Gårdagen spenderades i solen på vackra Kallbadhuset här i Varberg, fantastiskt skönt och uppfriskande. Blev galet pigg efteråt och gick hem och bakade bröd till A som kom hem efter att ha jobbat över. Sov som en prinsessa efter doppen i det 1-gradiga vattnet. Underbart!

Idag blev det däremot inte riktigt som jag hade tänkt mig, vaknade pigg och på gång imorse och eftersom jag hade en lång GeKås-lista bestämde jag mig för att åka upp och beta av den redan på förmiddagen, för att se ha "hela" eftermiddagen fri för att antingen gå och träna eller gå en långpromenad. Efter 3 timmar på GeKås bland arga tanter, skrikande barn, krockandes kundvagnar råkade jag sist men inte minst tappa bort min kundvagn med allt jag handlat och det tog mig ytterligare en timme att hitta den igen... När jag kom hem och hade packat upp allt så tog min energi slut helt och huvudvärken kom smygande. Så fysisk aktivitet lyser med sin frånvaro denna söndag, om man inte räknar den timmen en förvirrad fröken sprang upp och ner mellan hyllorna i vredesmod och letade efter en kundvagn förstås...

Hälsohelg!

Ett under har skett... på sista tiden vill min kropp vakna och är redo för att stiga upp 8.30 varje dag, självmant.. varesig det är vardag eller helg, det spelar ingen roll. Det känns udda men otroligt skönt! Idag var inget undantag trots att det är lördag och jag, om jag hade velat, hade fått sova till lunch. Nu är kl 9.45, jag har ätit min gröt och ska dra på mig träningskläderna och gå till gymet för en omgång innan lunch. Sen bär det hemåt för sen är det MAT! Maten är målet, räddningen, balsamet för själen när man tränat på förmiddagen... är så hungrig efter mina pass att jag skulle kunna ta en tugga av grannen om hon inte vore så tunn och torr.

Kl 12 ska jag och mamma träffas nere vid havet, gå en promenad i vårsolens glans och sen sitta vid fästningen i lä och sola våra bleka vinteransikten.. eftermiddagen skall spenderas i goda vänners lag på soldäck i vårt vackra Kallbadhus, vintebad är nyttigt för själen har jag hört...

En sak till... Vill få stora armmuskler men vill inte lägga ner den tid det tar för att få dem… jäkla skit

Vår tamigtusan!

Efter vinterkräksjukan, vintertröttheten, less på snön-känslan är det nu dags att piggna till!

Solen skiner från klarblå himmel över vackra Varberg, vägarna börjar torka och promenaderna, som har hoppats över pga rädsla för att halka, hägrar vilket är jätteskönt! Det enda som bromsar mig är mitt knä, har haft ont nu i över en vecka och kan inte komma på varför. Det gör mig både ledsen, orolig och en smula frustrerad. Har en fundering om att jag sitter knepigt vida datorn på jobbet eftersom det alltid är när jag går hem på kvällen som benet krånglar… får forska vidare i detta.

Min käre A jobbar över hela helgen och jag får pyssla själv, ibland kan det vara riktigt skönt att slippa anpassa sin dag efter någon annan och bara gå efter sina egna behov och önskningar… Helgens tema är hälsa och promenader, vinterbad, mental och fysisk träning står på schemat. Så håll alla tummar ni har för att solen är här för att stanna!

Vinterkräksjukan

behöver jag skriva mer?

Jäkla skitdag

Min käre sambo A fick igår vinterkräksjukan mitt på motorvägen.. stackars krake.. jag led med honom och strök honom över ryggen hela kvällen igår och hela natten inatt, fruktansvärt att både se och höra. För att inte tala om hur det måste känts för honom.. det är det värsta jag vet, att se någon jag älskar mer än något annat må så dåligt. Så idag är jag trött som ett as och sådär smått irriterad mest hela tiden, kasst tålamod och lätt huvudvärk.

Min kollega sa dock en skön kommentar "Vinterkräksjukan? Ja det är ju jättehemskt.. men man går åtmindstone ner i vikt!" Jag lät bli att nämna detta för min käre A.... han skulle nog inte kunnat ana den ljusglimten någonstans i det läget... och det är inte så att jag önskar mig en släng av vinterkräkan nejdå... inte alls.

Och där sätter vi punkt för denna gången.

Tick, tack, tick, tack...

Dagens fråga: Kan en biologisk klocka ticka så högt att man blir hörselskadad?

Aldrig mer...

ska jag trycka en hel pizza och äta brownies efter det... kunde inte somna igår för jag mådde illa. För 5 månader sen hade jag fixat det utan problem men nu när magsäcken krymper så pallar jag inte den mängden vilket är ju jättebra men jag får väl för fasen lära av mina misstag? Nu är det andra gången jag misshandlar min kropp på det viset och äter det ögat vill men det kroppen så tydligt markerar att den inte vill ha.

Körde två pass på gymmet igår för att dämpa ångesten över det jag planerat att få i mig under kvällen.. det låter ju sjukt. Idag är vilodag från träningen, skönt men känns underligt samtidigt, så nu drar vi på oss termobrallor och ger oss ut och skottar fram bilarna, det är bra träning det med..

Vår fantastiska hyresvärd kom imorse med snöslungan och röjde lite på innergården, jag tog tillfället i akt och fyllde en låda med brownies, för att bli av med skiten, som han så gladeligen tog emot. "För att du är så go och sliter som ett djur Ronnie!"

Ikväll blir det ugnsstekt lax och färsk broccoli, känns som ett bättre alternativ till gårdagens vansinne...

Fredagsmyyyys?

Mys = onyttig mat och godis? Ja men så är det.. åtmindstone i min värld och det tänker jag inte släppa på i första taget. Envishet när den är som värst!

Har bakat en livsfarlig plåt brownies med vit choklad och valnötter som min sambo beställt tills ikväll. Den plåten ger mig blandade känslor bestånde av ångest och eufori en skön mix... men gött var det, fy fan rent ut sagt. Choklad is my drug!

Körde ett cirkelträningspass imorse kl 9 och har varit o handlat och håller nu på att städa, när A kommer hem drar vi båda till våra respektive gym och kör ett pass innan kvällens aktiviteter dvs sitta i soffan och äta brownies.

Inkomster och utgifter.. det gäller att ha balans på kontot!

Laddar inför morgondagen!

Att jobba 75% är det bästa på länge.. nu kan jag inte längre skylla på att jag inte har tid att ta hand om mig själv. Träningspasset idag gick bra men är så sjukt hungrig efteråt...

Imorgon har vi bestämt att vi ska ha vår "ätardag" och min sambo A har valt pizza och beställt en god kaka. Förutseende som jag är så kommer jag köra två pass imorgon, ett cirkelträningspass på morgonen och ett konditionspass på eftermiddagen. Så får jag se hur kroppen reagerar på detta.. håll experimentet levande!

Det mesta flyter på i rätt riktning!

Och det känns ju hur gott som helst.

En mkt bra dag idag... Vaknade och såg för en gångs skull inte ut som om jag legat med tungan i eluttaget halva natten utan frillan var helt ok och böljade så där schnygggt runt min nyafunna hals.

Körde ett stenhårt 60 min konditionspass efter styrketräningen igårkväll så idag känns det bättre och jag känner mig inte alls lika "svullen" som jag gjorde igår över bröstet, skönt.. En grej som är bra med mitt gym är de små tv-skärmarna i crosstrainern, jag följer "Biggest Loser" där i princip varje kväll, tiden springer iväg och jag med den och hepphepp så har det gått en timme. BRA INSPIRATION!

Lyckades med en 10-minuters shopping på lunchen igår, helt otroligt hur mkt man kan hitta på ett ögonaböj.. det blev en vit tunika på Gina Tricot och en annan rosa och svart tunika designad av Emma Viklund på REA. Så idag invigs den vita tunikan och jag känner mig verkligen jättefin om man nu får säga så i jantelagens land?

Sen ringde en kär gammal vän från Gotland med glada nyheter, det värmde i hjärtat att få höra att hon mår bra och det satte en extra guldkant på denna torsdag!

Hitta hit?

Ingen kommer hitta min blogg eftersom jag allt som oftast glömmer lägga till etiketter i mina inlägg... när jag kom på detta funderade jag på vem det egentligen är jag vill ska läsa? Hmmm... så nu trycker jag in en massa ord och hoppas på det bästa! Egentligen ska man väl skriva knulla för att få mest folk som intresserar sig men se nej det tänker jag inte...

Nojjig!?

Blev nojjig idag när jag tyckte att min vinterkappa som gått från att sitta som ett korvskinn och knappt gått att knäppa till att sitta helt ok och nu plötsligt sitter åt över bröst och armar, va fan? Tänk så lite som kan få mig att sucka... har i och för sig kört 2 pass armar och bröst sen jag kom hem men ändå..

Nu går jag hem från jobbet, äter en avokado och går till gymet och kör 1 timme konditionsträning, nåt gram ska väl ge sig ;)

Prestationsångest, vacklande självförtroende, vanligt hederligt jävla dåligt samvete? Rädd? Jag? Nejdå....

Skärp te daj!

Trött som fan rent ut sagt…

Satt och gäspade mig igenom förmiddagens handledning på jobbet, helt utan att skämmas. Vi kom hem vid 23.30-tiden igår efter att ha spenderat helgen i Uppsala och Gävle, självklart skulle ordningsmänniskan i mig packa upp alla väskor och shoppingkassar, duscha och förbereda morgondagen innan jag tillät mig själv att gå och lägga mig. 01.00 kröp vi till sängs och somnade ovaggade båda två.

Det är galet skönt att vara hemma igen med allt som det innebär, mina egna rutiner och tider, min egen dusch, min egen mat för att inte tala om gymmet! Jag har längtat så efter att få ta ut mig totalt och tiden tills jag får gå dit ikväll efter jobbet känns otroligt seg…

Har ökat 1 kg i vikt av de 2,5 kg jag tappade under fastan och även om det var väntat eftersom jag har börjat äta igen så störde det mig…

Jag var även rädd att falla tillbaka till gamla mönster när jag besökte min käraste vän i helgen. Jag och min vän har tidigare varit ”partners in crime” och det destruktiva ätbeteendet är något vi haft gemensamt. Mina nya rutiner är mitt skyddsnät och när de rubbas så blir jag orolig.. orolig att förstöra det jag kämpar med varje dag för att bygga upp. Men det gick förvånansvärt bra trots att jag på lördagen klämde en hel (!!!) Ben&Jerry´s Half baked. Men en ”fuskdag” är ok enligt planen så det är bara att köra på. Det jag saknade mest under helgen, förutom min kära sambo, var fysisk aktivitet, det har äntligen blivit en naturlig del i min vardag.

Idag bjuder min kollega C på lunch, det blir afrikansk pepparsoppa!

Carl Jung - en bra kille

"Your vision will become clear
only when you can look
into your own heart.
Who looks outside, dreams;
who looks inside, awakes."

Och så var det med det.. fröken börjar sakta med säkert vakna upp.

-11,4 kilo...

Vägde mig imorse och ja.. sen toppvikten så har fröken nu gjort sig av med goa 11,4 kg... svindlande, kanske inte i det stora hela men dock en seger!


Idag ska jag börja äta igen efter fastan och det skrämmer mig lite, det var så skönt att följa ett uttänkt schema och rädslan för att falla tillbaka till gamla mönster är påtaglig..


Var på GeKås i Ullared för ett tag sedan och blev riktigt imponerad av variationen bland deras skyltdockor, mer sånt!

Den som har börjat har kommit halvvägs!

She is on her way, oh yes she is!!

Är idag inne på 5:e och sista dagen på min fasta och det enda jag kan tänka på är en brödskiva som ligger och väntar på mig, denna skall jag ta imorgon till min sopplunch. Tänk vad en lite brödskiva kan uppta hela ens tankeverksamhet... vi hade gäster på kvällsfika i lördags och jag som alltid är noga med mitt värdinneskap hade ju självklart gjort mig till och bakat ett fantastisk bröd. Det var ett test att stå emot allt gott på bordet när alla andra njöt men jag drack mitt örtte och log fastän magen kurrade..

Men det har gått bra att fasta, jag har dock haft lite huvudvärk och frusit en hel del. Men imorgon skall jag äntligen får tugga på något, fuskade dock igår och klippte en Läkeroltablett i fyra delar och åt en av delarna haha vad patetiskt det kändes men ohh så gott med något salt.

Jag har satt upp lappar med affirmationer i lägenheten, allt för att underlätta samt "programmera" om tanken. Begreppet affirmation kommer av latinets "affirmatio" som betyder försäkran. Det är i positivt färgade fraser som upprepas i tal och skrift i syfte att förbättra sin livssituation. Affirmationer utgår från tanken att man själv skapar sin verklighet och att ens tankar är det som orsakat ens nuvarande situation. Så i hallen sitter en lapp där det står "Jag är en person som går morgonpromenader" fastän jag i själva verket hatar att gå upp tidigt för att ge mig ut i pissregn och promenera enbart för promenerandets skull.. i klädkammaren där min träningsväska hänger står det "Jag är en person som uppskattar fysisk aktivitet" i skafferiet just precis i ögonhöjd står det "Vad är det egentligen du vill ha?" osv.

Jag har inte vägt mig sen i augusti, då jag vägde som mest, av rädsla att jag ska bli besviken ännu en gång, att jag skall ha hoppats och hoppats men sen slås ner av resultatet, eller ja snarare av brist på resultat... Jag ville dock ha lite koll på hur jag låg till innan jag startade fastan. Jag var jätterädd för ett negativt besked samt ännu räddare för hur detta negativa resultat skulle påverka mina planer dvs att jag skulle tappa lusten och ge upp. Trots att jag tvekade både en och två gånger så ställde jag mig på vågen.. 9 kilo minus! Jag blev så glad att jag skrek...jag hade märkt att det skett en förändring, och tur är väl det efter att mitt slit.. men jag i min negativa bild av mig själv hade inte vågat hoppas på mer än 4-5 kilo. Så jag fick en härlig boost av självförtroende och är nu än mer peppad att fortsätta min resa!

Nu ska jag gå och äta lunch som idag består av grönsaksjuice, vatten och en fjärdedels buljongtärning... men imorgon.. då är det brödskivan som gäller!

Lyssnar inåt!

Jag skall försöka beskriva min känsloresa så gott det går i bloggen och som jag skrivit tidigare så handlar mitt liv just nu mkt om att lyssna… lyssna inåt. Jag försöker lära känna min kropp och själ på nytt och bli uppmärksam på signaler som tidigare dämpats. Känslorna inför förändringen är många och varierar.. allt ifrån förtvivlan till eufori i en skön blandning.

Det är otroligt segt att komma igång med träningen efter förkylningen.. och efter julen… och efter 3 mån uppehåll… och efter ett helt liv utan ordentlig fysisk aktivitet.. men nu drar jag till gymmet och får försöka vara glad för att jag åtminstone inte skiter i det helt och hållet.

”Du är enveten, detta fixar du” sa min kollega C idag och jag vet att hon har rätt…

Springer på toa stup kvarten....

eftersom jag fått för mig att jag ska börja min 5-dagars fasta imorgon så förbereder jag mig idag med att bara äta soppa hela dagen samt dricka ohyggliga mängder te och vatten.. detta för att sätta standarden för resten av veckan...

Tror stenhårt på min strategi för att bli kvitt sockerdemonen.. min kära kollega F påpekade idag att det syns att jag har bestämt mig, vilket kändes gott att höra, då är det inte bara jag som märker förändringen.. för hur mkt jag än intalar mig själv att det är enbart för min egen skull jag genomför detta så behöver jag peppningen och positiva kommentarer av de vars åsikt jag värderar. Strategin är hemlig fram till dess att jag lyckas! För lyckas kommer jag och det är så skönt att veta detta! Låter som jag är nyfrälst och ja det är jag väl på ett sätt, i min egen tro på mig själv.. det är väl härligt med självdistans?

Har en bra idé...

..med den här bloggen, ska bara försöka formulera den i ord.
Förändringens tid är här! Tamtadaaam! Försöker få det att kännas lite pampigt eftersom jag behöver en spark i rumpan. Vad är det då som ska förändras? Jo, jag jag tänkte lära mig att lyssna..