lördag 29 maj 2010

Även en resa på tusen mil börjar med ett steg..



Jag gav mig fan på, rent ut sagt, att de 1,6 kg jag ökade förra veckan skulle bort denna veckan. På fredagar sker det, veckans prövning.. då får den fruktade vågen komma ut ur garderobem, jag tar ett djupt andetag ( inte för djupt för vet vi verkligen hur mycket luft väger??!) och ställer mig i väntan på dom. Förväntningarna var som alltid låga även om jag slitit blod denna veckan och när jag såg resultatet gav jag automatiskt ifrån mig ett litet glädjetjut! Jag hade lyckats tappa 1,4 kg av de 1,6 jag gick upp förra veckan och lyckan visste inga gränser. Jag får tusan ta och försöka förstå att även jag kan lyckas.

Jag gick och lade mig igen, eftersom jag alltid väger mig det första jag gör på fredagsmorgonen innan jag hunnit äta förstås, och sen satte hjärnan igång febrilt.. hur ska jag bli av med resterande 0,2 kg så att jag hamnar på sköna -17 igen, det var ju idag som skiten skulle vara borta. Och då lyste snillelampan till: gå på toaletten! Skrattade lite tyst för mig själv åt mina funderingar på hur stor skillnad ett toalettbesök kunde göra när det gäller viktminskning.

Svaret på mina funderingar: -0,3 kg! Herremingud... så nu kära församling år frökens bedrift -17,1 kg.

Jävlaranamma.. nu kör vi!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar