Min käre sambo A fick igår vinterkräksjukan mitt på motorvägen.. stackars krake.. jag led med honom och strök honom över ryggen hela kvällen igår och hela natten inatt, fruktansvärt att både se och höra. För att inte tala om hur det måste känts för honom.. det är det värsta jag vet, att se någon jag älskar mer än något annat må så dåligt. Så idag är jag trött som ett as och sådär smått irriterad mest hela tiden, kasst tålamod och lätt huvudvärk.
Min kollega sa dock en skön kommentar "Vinterkräksjukan? Ja det är ju jättehemskt.. men man går åtmindstone ner i vikt!" Jag lät bli att nämna detta för min käre A.... han skulle nog inte kunnat ana den ljusglimten någonstans i det läget... och det är inte så att jag önskar mig en släng av vinterkräkan nejdå... inte alls.
Och där sätter vi punkt för denna gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar