She is on her way, oh yes she is!!
Är idag inne på 5:e och sista dagen på min fasta och det enda jag kan tänka på är en brödskiva som ligger och väntar på mig, denna skall jag ta imorgon till min sopplunch. Tänk vad en lite brödskiva kan uppta hela ens tankeverksamhet... vi hade gäster på kvällsfika i lördags och jag som alltid är noga med mitt värdinneskap hade ju självklart gjort mig till och bakat ett fantastisk bröd. Det var ett test att stå emot allt gott på bordet när alla andra njöt men jag drack mitt örtte och log fastän magen kurrade..
Men det har gått bra att fasta, jag har dock haft lite huvudvärk och frusit en hel del. Men imorgon skall jag äntligen får tugga på något, fuskade dock igår och klippte en Läkeroltablett i fyra delar och åt en av delarna haha vad patetiskt det kändes men ohh så gott med något salt.
Jag har satt upp lappar med affirmationer i lägenheten, allt för att underlätta samt "programmera" om tanken. Begreppet affirmation kommer av latinets "affirmatio" som betyder försäkran. Det är i positivt färgade fraser som upprepas i tal och skrift i syfte att förbättra sin livssituation. Affirmationer utgår från tanken att man själv skapar sin verklighet och att ens tankar är det som orsakat ens nuvarande situation. Så i hallen sitter en lapp där det står "Jag är en person som går morgonpromenader" fastän jag i själva verket hatar att gå upp tidigt för att ge mig ut i pissregn och promenera enbart för promenerandets skull.. i klädkammaren där min träningsväska hänger står det "Jag är en person som uppskattar fysisk aktivitet" i skafferiet just precis i ögonhöjd står det "Vad är det egentligen du vill ha?" osv.
Jag har inte vägt mig sen i augusti, då jag vägde som mest, av rädsla att jag ska bli besviken ännu en gång, att jag skall ha hoppats och hoppats men sen slås ner av resultatet, eller ja snarare av brist på resultat... Jag ville dock ha lite koll på hur jag låg till innan jag startade fastan. Jag var jätterädd för ett negativt besked samt ännu räddare för hur detta negativa resultat skulle påverka mina planer dvs att jag skulle tappa lusten och ge upp. Trots att jag tvekade både en och två gånger så ställde jag mig på vågen.. 9 kilo minus! Jag blev så glad att jag skrek...jag hade märkt att det skett en förändring, och tur är väl det efter att mitt slit.. men jag i min negativa bild av mig själv hade inte vågat hoppas på mer än 4-5 kilo. Så jag fick en härlig boost av självförtroende och är nu än mer peppad att fortsätta min resa!
Nu ska jag gå och äta lunch som idag består av grönsaksjuice, vatten och en fjärdedels buljongtärning... men imorgon.. då är det brödskivan som gäller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar